Självporträtt

Ett IT-företag från Borlänge gjorde självporträtten hos oss en kväll. I gänget fanns verkligen en av varje sort. Där var han med 47 i skostorlek, en annan vars intresse för datorer var så stort att han upplevde att inte bara hans ögon blivit fyrkantiga (det man själv varnades för i TV:s barndom) utan också flera andra av hans kroppsdelar och så mannen som varje år sätter konten på ryggen och far till Bingsjö. Chefen med bössa, jägarkepa, rygga med kaffetermos och hästkorvsmacka och varmaste halsduken finns med. Det gör även den medarbetare vars röst tangerar Jussis, han med döskallar på munkjackan, två änglakvinnor och en man som, med huvudet på sned, verkar förstå alla och en var. Sist men inte minst står där ett ungdomsporträtt med hockeyfrilla och tjock ylletröja.

I dambastun.

Sedan några dagar tillbaka sitter ett helt gäng mogna kvinnor på vår skröjugn i väntan på att få komma in i värsta bastun. 1260 grader ska väl få dem att svettas.

Kom och brodera upp och ner och hit och dit!

Söndagen den 13:de november ordnar vi en dag i stygnets tecken. Under några timmar ger vi oss hän med nål och tråd, pärlor, knappar och kanske en och annan kapsyl. Vi knåpar eller toksyr, allt efter lust och förmåga.

Låter det spännande? Hör av dig!!

Äppel päppel pirum parum...

I Kivik gör fruktodlarna konst av sina äpplen. Inte nog med att äpplena bjuder på ögonfröjd, de sprider en ljuvlig äppeldoft över platsen också. Doften förpassade mig till barndom och lådan med vinterfrukt som förvarades i garaget.

Spinkfåglar

Under flera decennier har svenska pojkar (och flickor) tillverkat smäckra tranor i skolans träslöjdssalar. Var alla magistrar köpta av sandpapperstillverkarna, tro. Man kan förstå att betygssättandet underlättades av fåglarna. Tjocka ben och skrovlig yta=IG och smäckra ben med len och mjuk yta=MVG. Ja, och så allt däremellan.

Peter Carlsson, från Falun, blev sugen på en egen design. Han gick hem, gjorde en skiss på en uggla som han sedan tillverkade och blev på så sätt utan betyg i slöjd. Så kan det gå om man är för påhittig och tar egna initiativ.

Bordsdekorationer

Vi vill att det ska vara riktigt fint när våra gäster kommer, då plockar vi fram det vackraste vi har. Den här kvällen har vi dukat med guldknappar som vi strött ut på bordet. Värmeljusen ställer vi i vår samling av moccakoppar. Det florstunna porslinet släpper igenom ljuset.

På den tid det begav sig samlade vi här i Sverige på lika koppar, eventuellt i olika färger. Kommer ni ihåg dem? Men i Danmark där var man lite vildare och hade en av varje sort i sin samling, har vi fått lära oss.

En gång berättade en kvinna, som besökte oss, att hon hade 350 olika moccakoppar hemma. Vi har 12 och av dem kände hon igen två.

Recept

Första steget i en god soppa. Plocka svamp!

Ta en solig höstdag med hög luft, dra på ett par sköna kängor, häng en korg på armen, packa en god matsäck i ryggan och bege dig ut i skogen. Plocka sen korgen full av stora vackra trattkantareller, låt gärna en och annan gul kantarell lysa upp det bruna.

Ett varnande finger höjs dock: Undvik den lilla röda rackar´n på bilden.

Så efter en härlig dag i det fria lagar du denna fantastiskt goda soppan:

För 4-6 personer.

Glöm inte ädelosten, det är den som gör susen!

Ingredienser

2 l trattkantareller

2 msk smör

6 msk vetemjöl

1 1/2 l hönsbuljong

2 msk tomatpuré

3 dl grädde

70 g ädelost

1/2 dl vitt vin

Salt

1/2-1 tsk Cayennepeppar

Gör så här

Stek ihop trattkantareller, smör och mjöl, tillsätt de övriga ingredienserna och låt puttra i ca 30-40 minuter

Smått & gott...

Nu är blåbären plockade, lingonen syltade och frysen är full av svamp och det kommer glada arbetslag och kompisgäng till vår verkstad för att äta och skapa tillsammans. Härom sisten hade vi en fruhippa - ja, det är när möhippan firas efter bröllopet. Hippa är förresten ett roligt ord, på väg att försvinna ur det svenska språket. När jag var i 13-års ålder hände det ibland att vi hade hippa, det var en period mellan kalas och party. Det låter kul med hippa, vi ska nog ha en broderihippa i verkstan i november... meddelar datum och tid längre fram.

Fiona från Belfast

Ibland bara händer det! En liten fulängel kommer prickig ur ugnen. Av en händelse får hon småkrusigt rött hårsvall och plötsligt står där en fräkning irländska. Hon döps efter en stunds namnvånda till Fiona efter Gunillas, numera hädangångna hund. Vild och vimsig men ack så rar. Ängelfiona fick, efter att ha smyckats, följa på ett bröllop i Årjäng förra sommaren. Numera bor dock i en flygel vid Edsbergs slott.

Upp och nerstygn

Ingela var på broderikurs på Öland i sommar och broderade för glatta livet. Här är lite av vad hon gjorde då.

Nu funderar vi på att ha en broderidag en söndag i november där vi kan träffas, sy upp och ner stygn och ha det trevligt. Stygnskvättornas broderistuga kanske...

Blekansikten i grönskan!!!

Dessa blekansikten kan man ibland se bland buskarna i närheten av Rommhedslägret. De visar sig gärna när aftonrodnaden sprider sitt sken över nejden.

Just nu pågår storstädning i verkstan.

Städning i lådor och skåp, oj vad många bra grejor vi har. Våra finsaker flyttas om och vi hittar prylar vi inte ens vet om att vi har, vilken rikedom...

Lite smått och gott från våra hyllor

Fint besök i verkstan

Wanja Djanaieff

Välkomna!

Ett halvt ton lera ligger nu i vår skrubb och väntar på flitiga fingrar och i huvudet på Ingela och Gunilla finns en mängd nya recept. Utan att verka pretantiösa vill vi fortsätta att bjuda på enkel men god mat. Från och med nu serveras trerätters vid vårt bord.

Välkomna!