Ibland när vi kommer till verkstan hänger det en liten påse på dörrhandtaget. Då har vi fått en donation. Någon snäll person, som antagligen besökt oss tidigare, har fattat vilka samlare vi är. Och nu har det hänt igen.
I gåvan fanns en rosa påse full av knappar. Tänk så många plagg som slitits ut och blivit mattrasor efter att knapparna sprättats bort. Jag minns gevaliaburken där de förvarades i mitt barndomshem och känslan av att stoppa ner fingrarna bland dem.
Så låg där en pappkartong från Carl Weyerbusch & Co full med små svarta finknappar i olika storlekar. Googlade på företaget och det verkar som de så småningom gick över till lokomotivtillverkning.
Några bitar taft i olika röda och rosa färger följde med liksom band och spetsar av skilda slag. Tro om de blivit över eller om även de sprättats bort från något som inte längre föll i smaken.
